Ja vem är då denna göbbe som fixar med bilderna på denna sida.

 

Jo Jag är född och uppvuxen i Hälsingland, på en liten ort som heter Vallvik. Då på 70-talet en ort med skola, konsum, kiosk och ett ganska stort föreningsliv. Både inom Bandy, Fotboll, skidor, foto och under sommaren båtklubben. Vi hade även en biograf som visade film onsdagar och på söndagar med både matiné och kvällsfilm.  Inte dåligt för ort på en bit under ca: 780 personer med en Massafabrik (Vallviks Bruk). Idag finns varken bio eller bandy, antalet som bor där har minskat till strax över 250. Skolan lades ner, konsum försvann, bandyn är obefintlig. Bruket som under 70, 80 och fram till början av 90-talet var arbetsplatsen för nästan 500 är idag en arbetsplats för 170. Utvecklingen av Vallvik är att det avfolkas, Söderhamns Kommun har sedan slutet 80 och hela 90-talet fått gå den hårda resan. Med avveckling och mordernisering och minskning av arbetskraftsbehov, LM-Eriksson, F15, Akutsjukhus med mera, m.m har ett efter ett försvunnit, så statens och regeringarnas centralisering har verkligen drabbat Söderhamns Kommun, Vallvik och egentligen hela Hälsingland hårt. Även om det är som det är tråkigt vad som vart så kan jag inte annat än tänka på allt man själv har upplevt i sin barndom på den lilla orten Vallvik. Den har format mig och på sätt och vis gör den det fortfarande. Fast 14 år i Hallstavik och nu 8 år i Karlstad sätter sina spår, hur  värderingar på hur man ser på livet förändras. Det är inte bara åldern som påverkar, utan alla influenser man plockar upp efter vägen mot ålderdom gör verkligen sitt. Men bardomen har betydelse, särskillt när man ser till grundintressen, vart man har att utgå från. Så därför ligger mina intressen naturligt i de flesta av vad föreningslivet erbjöd under 70 och 80-talet, utom fotboll och skidor. Och med en far som var djupt engagerad i egentligen allt som hände på Vallvik så hängde man med på det mesta.

 

Fotografering va något jag och min far gjorde tillsammans, även om jag inte har vart så aktiv inom det sedan egentligen 1988 som innan. Så har det alltid funns där som en liten sån där "när jag får tid grej" att ta upp igen. Så det är väl i det stadiet jag är. Fotar när jag har möjlighet och tid.

Som förälder lever man genom sina barns intressen, så är det mycket bågskytte och hästar så förstår ni kanske hur landet ligger. Även om det blir en hel del annat också.

 

Nu ska jag inte tråka ut er mer med vem jag är. Men hoppas ni kommer gilla bilderna jag lägger ut.

 

Och eftersom jag är så dålig på att säga hejdå så säger jag , vi ses.

 

Mvh /Robert.